lördag 12 april 2014

Some die young

Beautiful song: Laleh's Some die young

Inom loppet av ett par veckor har det kommit in mycket sorg i mitt liv. Blandat med allt det nya, roliga och spännande som sker parallellt med det ledsamma.
En ung släkting som är borta, en annan bekant som lämnat detta liv, nyheter om en nära familjemedlem som insjuknat i en allvarlig sjukdom. Liv som lämnar oss, liv som kommer att lämna oss.

Jag har tänkt på allas vår dödlighet, på livets korthet.

Det slår mig hur lycka nästan alltid parar ihop sig med sorg. Fina stunder med jobbiga situationer. Framgångar med motgångar. Alltid är det ju inte så, men ganska ofta. Om man riktigt tänker efter kan man se ett mönster. Kanske är det motsatser som attraherar varandra? Kanske sorgen knackar på då man är som lyckligast och starkast för att man är kapabel att klara av det tunga då? För att man har verktyg att tackla det svåra. För att man mentalt klarar av det. 

Jag tror ju, som de som följt mig här kanske vet, fullt och fast på ödet. På att vi alla har ett öde som livets vägar leder oss emot. På att det finns någon mening med allt. Trots att jag inte levt mer än drygt trettio år kan jag ärligt säga att jag har varit med om så mycket jobbigheter i mitt liv att jag redan nu kan se ett samband med det jag upplevt och vart det lett mig hittills. 

Därför måste jag tro det nu också. Att det finns en mening med allt det ledsamma. En mening vi nog kommer att förstå. Kanske inte just nu, men lite senare. ❤️

In a couple of weeks time there has been a lot of sadness coming in to my life. Mixed with all the new, exciting things and happiness that are also a part of my life right now. 
A young relative that has passed, another life that has ended and a near familymember that has been diagnosed with a serious illness. Life leaving us, life that is going to leave us.

In my mind happiness often pairs with sadness. Beautiful moments with hard times. Success with error. Not every time but often. I can see a pattern. Maybe it's opposits attracting eachother? Maybe it's because when we're happy and strong we are also capable of dealing with sadness? Because we are mentally more prepared for the struggles? 

I believe, as you who have been following me here know, strongly in fate. That we all have our own fate that our path in life leads us too. That there's a meaning for everything that happens us. I have not been living for more than a little over thirty years but I can honestly say I've been through enough struggles and sadness in my life to see the correlation with what I have experienced and where it has been leading me this far.

That is why I also have to believe so in this moment. There is a meaning to all the sadness. Maybe we can't see the meaning right now, but we'll see it later. ❤️