Thoughts after Midsummer

Plötsligt har nästan två veckor rullat förbi. En andningspaus. Ibland blir det så med skrivandet. För mig i alla fall. Fokus och energi utspridd på många olika håll. Tankar som blir okoncentrerade, flyktiga och svåra att fånga. En blogg som får vänta på skrivlust och inspiration.

Snubblade på svenska tv-serien På middag hos Hannah & Amanda här i veckan. Blev helt fast och har nu sett hur många avsnitt som helst på raken. Det är alltså systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman som bjuder hem svenska kändisar för middag och, mer eller mindre djupa, diskussioner om livet.
Igår såg jag avsnittet med underbara inredningsarkitekt Ernst Kirchsteiger som gäst. I avsnittet talar Ernst bland annat om sin prestationsångest inför varje projekt i den kreativa bransch han jobbar i och tvivlet för att inte räcka till. Rädslan att göra någon besviken trots all den arbetserfarenhet han har. Känner så väl igen mig. Ångesten och tvivlet som kommer på besök ibland. Följeslagare som jag måste lära mig leva med.

Midsummer view

Almost two weeks have past. It is like that with writing. For me anyway. Sometimes I need a breathing pause to regain focus, energy and inspiration to write. 

I saw a TV-programme with well known swedish interior architect Ernst Kirchsteiger yesterday. He talked about the prestation anxiety he experiences before every project and the fear of letting someone down despite all his work experience in the creative field. 
Thoughts I can relate to very well. The anxiety and doubt that comes to visit from time to time. Companions you have to learn to live with.